Tre domar från Europadomstolen: ingen kränkning
Pressmeddelande 214/2007
23.10.2007
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen, har i dag i två domar mot Finland fastställt att rätten till en rättvis rättegång, som garanteras i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, inte hade kränkts.
Båda domarna gällde samma straffprocess, där den ena klaganden krävde att en person som befann sig utomlands skulle inkallas som vittne i hovrätten. Hovrätten hörde dock inte vittnet. Dokument utarbetade av personen i fråga användes som skriftliga bevis i den nationella rättegången vid sidan av övrigt bevismaterial. Klagandena ansåg att deras rätt att försvara sig och låta höra vittnen hade kränkts.
Europadomstolen påpekade att ingendera klaganden hade krävt att personen skulle höras i förundersökningen eller tingsrätten, medan en av dem krävde att personen skulle höras i hovrätten.
Europadomstolen ansåg att klagandena hade haft möjlighet att såväl skriftligt som muntligt bedöma dokumenten som stod till domstolarnas förfogande i två rättsinstanser, och att de därmed haft en tillräcklig möjlighet att påverka domstolarnas beslut.
Kravet på opartiskhet hade således inte överträtts och de klagandes rätt att försvara sig hade inte begränsats till den grad att det skett en överträdelse av bestämmelserna i människorättskonventionen.
Europadomstolen ansåg att beslutet att inte höra personen låg inom hovrättens prövningsrätt, i synnerhet med beaktande av att det i första hand är de nationella domstolarnas sak att besluta om bevismaterialet och vid behov avslå onödig bevisning. Det betyder inte att domstolarna skulle ha haft en förhandsuppfattning om huruvida de åtalade var skyldiga.
Det tredje klagomålet gällde umgängesrätt med barn och rättegångar i anslutning till den. Klaganden ansåg sin rätt till skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna kränkt eftersom umgängesrätten var alltför begränsad. Klagomålet gällde också en påstådd kränkning av förbudet mot diskriminering tillsammans med artikel 8, då klaganden ansåg att socialnämnden inte beaktat klagandens rätt att utveckla förhållandet med dottern. Klaganden ansåg sig inte heller ha fått en rättvis rättegång i opartiska nationella domstolar enligt stycke 1 i artikel 6 bland annat eftersom besluten inte motiverats ordentligt.
Europadomstolen konstaterade i sin dom att klagandens rätt till skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 inte hade kränkts. Domstolen konstaterade att de nationella myndigheterna har en bred prövningsrätt i synnerhet i vårdnadsfrågor och att tingsrättens beslut, enligt vilket klaganden endast fick övervakad umgängesrätt, var korrekt och tillräckligt motiverat. När det gäller inverkan av beslutet om umgängesrätten konstaterade Europadomstolen att barnets intresse är viktigare än föräldrarnas, och att klaganden när som helst hade kunnat ansöka om en ändring av umgängesrätten.
Domstolen utredde inte heller skilt artikel 8 tillsammans med artikel 14 om förbud mot diskriminering, eftersom den ansåg att det var en upprepning av klagomålet gällande artikel 8.
Domstolen ansåg inte heller att rätten till en rättvis rättegång enligt stycke 1 i artikel 6 hade kränkts då domstolen bland annat inte är tvungen att ge ett detaljerat svar på alla påståenden.
Närmare upplysningar: chefen för människorättsdomstolsärenden Arto Kosonen, tfn 09 1605 5729, och lagstiftningssekreterare Päivi Rotola-Pukkila, tfn 09 1605 5725, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden