Två avgöranden av Europeiska människorättsdomstolen gällande yttrandefrihet
Pressmeddelande 9/2006
17.1.2006
AVGÖRANDE 1
Europeiska människorättsdomstolen har i ett avgörande om yttrandefrihet i dag beslutat att de ändringssökandes yttrandefrihet som garanteras i artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna har kränkts. Ingen överträdelse hade skett när det gäller tillgång till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 13.
Ärendet gällde beslag som gjorts i samband med husrannsakan. Av de ändringssökande hade man bland annat beslagtagit flygblad och affischer som hänförde sig till annat än det brott som uppgetts som grund för beslagen.
Enligt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fanns det i och för sig laglig grund för beslagen i den nationella lagstiftningen. Domstolen ansåg ändå att förhållandet mellan tvångsmedelslagen och yttrandefrihetslagen var problematiskt, vilket framgick av de något olika avgörandena av hovrätten och riksdagens biträdande justitieombudsman.
Enligt hovrätten var beslagen som gjorts inte olagliga eftersom målsäganden bett polisen utreda det påstådda brottet. Biträdande justitieombudsmannen ansåg däremot att åtminstone en del av materialen endast skulle ha kunnat beslagtas om målsäganden bett om beslag. Enligt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna stöds båda tolkningarna av den nationella lagstiftningen, som dock inte vid tiden för det skedda gav tillräckliga anvisningar om hur den ovannämnda legislativa motstridigheten kunde lösas.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ansåg att hovrättens och biträdande justitieombudsmannens i viss mån motstridiga avgöranden visar att det var oklart i vilka fall polisen kunde ha beslagtagit eventuellt smädande material under husrannsakan som gjorts för att hitta bevis i ett annat misstänkt brott. Kravet om förutsägbarhet som ingår i artikel 10 uppfylldes således inte.
Lagen om yttrandefrihet i masskommunikation, som trädde i kraft den 1 januari 2004, ersatte tryckfrihetslagen.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ålade finska staten att betala båda ändringssökandena 1000 euro i skadestånd för immateriell skada och den ena ändringssökanden 400 euro och den andra 1 030 euro i ersättning för rättegångskostnader.
AVGÖRANDE 2
Europeiska människorättsdomstolen har i ett annat avgörande om yttrandefrihet i dag beslutat att de ändringssökandes yttrandefrihet som garanteras i artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna har kränkts. Ingen överträdelse hade skett när det gäller rättvis rättegång enligt artikel 6, skyddet för privatliv enligt artikel 8 eller effektivt rättsmedel enligt artikel 13.
Ärendet gällde beslag som gjorts i samband med husrannsakan. Av de ändringssökande hade man bland annat beslagtagit flygblad och dagböcker, som hänförde sig till annat än det brott som uppgetts som grund för beslagen.
Enligt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fanns det i och för sig laglig grund för beslagen i den nationella lagstiftningen. Artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och Europeiska människorättsdomstolens rättspraxis förutsätter dock att lagen är så exakt formulerad att den garanterar tillräcklig förutsägbarhet. Domstolen ansåg att förhållandet mellan tvångsmedelslagen och yttrandefrihetslagen var problematiskt. Den hänvisade till sina motiveringar samma dag i samband med fallet Goussev och Marenk mot Finland och till de olika synpunkterna hos hovrätten och riksdagens biträdande justitieombudsman i fråga om man kunde ha beslagtagit eventuellt smädande material under husrannsakan som gjorts för att hitta bevis i ett annat misstänkt brott. Enligt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna stöds båda tolkningarna av den nationella lagstiftningen, som dock inte vid tiden för det skedda gav tillräckliga anvisningar om hur den ovannämnda legislativa motstridigheten kunde lösas.
Lagen om yttrandefrihet i masskommunikation, som trädde i kraft den 1 januari 2004, ersatte tryckfrihetslagen.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ålade finska staten att betala de tre ändringssökandena 1000 euro var i skadestånd för immateriell skada och 425,90 euro i ersättning för rättegångskostnader.
Närmare upplysningar: chefen för utrikesministeriets enhet för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden Arto Kosonen, tfn 09 1605 5729