Finlands utvecklingspolitik möter tidens utmaningar

Pressmeddelande 81/2009
16.3.2009

"Finlands utvecklingspolitiska program ger goda förutsättningar för att möta aktuella utvecklingspolitiska utmaningar: finanskrisen, matkrisen och klimatförändringen", säger chefen för utrikesministeriets utvecklingspolitiska avdelning Ritva Koukku-Ronde i sitt svar pÅ Servicecentralen för utvecklingssamarbete Kepas färska halvtidsöversyn av den finländska utvecklingspolitiken.

Utvecklingspolitiken är öppen. Utrikesministeriet har under den nuvarande regeringsperioden avsevärt ökat samarbetet med intressegrupper i utvecklingspolitiska frÅgor. Syftet med gemensamma diskussioner och förberedande möten är att säkerställa att olika aktörers sakkunskap beaktas. För att de finländska utvecklingspolitiska mÅlen ska kunna nÅs mÅste sÅväl statsförvaltningen, den privata sektorn som det civila samhället delta. Regeringens utvecklingspolitiska program är en gemensam referensram i strävan efter att nÅ mÅlen.

Utvecklingspolitiken beaktar även de svagaste. GenomgÅende teman sÅsom ökade rättigheter för kvinnor och flickor, rättigheter för handikappade och kampen mot hiv/aids betonas kraftigt i det finländska multilaterala och bilaterala bistÅndet. I FN och EU är Finland känt för att främja kvinnors och flickors rättigheter och ställning och för att stödja arbetet mot hiv/aids. Finland har ökat sitt stöd till olika FN-aktörer. Finland har ocksÅ ökat sin finansiering via Världsbanken, som är den största finansiären inom undervisningssektorn i u-länderna. Finland har traditionellt varit starkt i frÅgor som rör social utslagning. Finland har lyckats fÅ sina internationella samarbetspartner att arbeta för dessa syften.

U-länderna mÅste fÅ sin röst hörd

Finland har systematiskt arbetat för att de fattigaste u-länderna ska fÅ sin röst hörd i handelsförhandlingar och uppmuntrat att utnyttja den flexibilitet som reglerna tillÅter för u-ländernas väl. I diskussioner om den globala finanskrisen har Finland konsekvent betonat krisens stora inverkan pÅ u-länder och behovet av att särskilt beakta deras behov i kampen mot krisen. Det är viktigt att stÅ fast vid sina Åtaganden när det gäller bistÅndsfinansiering.

Utrikesministeriets avdelningar deltar i en samordningsgrupp för matkrisen, som definierat prioriteringar för de finländska Åtgärderna. Finland har i kampen mot matkrisen kanaliserat bistÅnd sÅväl till internationella organisationer sÅsom Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD), Världslivsmedelsprogrammet (WFP), FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och FN:s barnfond (UNICEF), som bilateralt. I de flesta partnerländerna stöder Finland jordbruk och landsbygdsutveckling genom budgetstöd. Finland stöder dessutom produktivt jordbruk och tillgÅng pÅ jordbruksprodukter genom sektorprogram för jordbruks- och landsbygdsutveckling i Moçambique, Vietnam och Nicaragua. I mÅnga länder stöder Finland smÅbrukarnas produktion, landsbygdsnäringar och marknadsanslutning med hjälp av projektstöd.

ägande som utgÅngspunkt

Finland genomför sitt utvecklingssamarbete utifrÅn lokala behov, genom att utnyttja lokala kunskaper och via stark internationell samordning. Sektorerna väljs utifrÅn samarbetspartnernas egna program och prioriteringar enligt principerna i Parisdeklarationen. Stödet kompletterar andra aktörers verksamhet och riktas till sektorer där Finland har stark kompetens. I Moçambique har Finland ökat sitt stöd till undervisningssektorn och till att utveckla informationssamhället. PÅ motsvarande sätt överväger Finland att dra sig ur hälsosektorn, vilket främjar en bättre arbetsfördelning pÅ landsnivÅ. I samband med beredningen av en gemensam strategi för bistÅndsgivarna drog sig Finland ur den zambiska undervisningssektorn pÅ landets egen begäran. Däremot ökade Finland stödet till miljösektorn, som enligt Zambias egen Åsikt behövde mer stöd.

Finländsk kompetens ska utnyttjas i arbetsfördelningen

Att utnyttja finländskt kunnande och mervärde har varit ett bärande tema i den finländska utvecklingspolitiken redan under tidigare regeringar. Den internationella arbetsfördelningen ska utgÅ frÅn vilken bistÅndsgivare kan ge gemensamma strävanden mest mervärde. Partnerlandets egna utvecklingsmÅl är fortfarande den primära utgÅngspunkten för utvecklingspolitiken.

Utrikesministeriet har utvecklat samarbetsformer med den privata sektorn och institutioner för att kunna möta u-ländernas behov av ökad kapacitet. Den offentliga sektorns resurser och kompetens utnyttjas särskilt genom instrumentet för samarbete mellan institutioner (IKI) och ett planerat program för stärkt kapacitet för högskolor. Den offentliga sektorns stöd är oundvikligt, men det är inte ensamt tillräckligt för att uppnÅ hÅllbar ekonomisk utveckling.

Närmare upplysningar: avdelningschefen för utvecklingspolitiska avdelningen Ritva Koukku-Ronde, tfn 040 830 4868, och rÅdgivare Laura Torvinen, tfn 040 022 7577