Goda och dåliga nyheter från Moçambique – städerna blir rikare, landsbygden fattigare

Enligt en färsk studie tar sig allt fler moçambikier ur den extrema fattigdomen. Moçambique är ett av Finlands långvariga partnerländer inom utvecklingssamarbetet. Finlands bidrag till den nationella fattigdomsstudien har varit betydande.

I och med att städerna utvecklas har landets interna välfärdsklyfta vuxit ytterligare. Nu måste landets beslutsfattare ingripa för att förbättra levnadsförhållandena för de fattiga på landsbygden och dem som lever inom den informella ekonomin.

Resultatet av den fjärde nationella fattigdomsstudien offentliggjordes i Maputo i slutet av oktober. Materialet, som baserar sig på ett statistiskt omfattande urval, samlades in 2014. Moçambiques nationella statistikcentral ansvarade för att samla in uppgifterna. Effekterna av den pågående ekonomiska krisen, att valutans värde rasat och den allt snabbare inflationen syns inte ännu i studiens resultat.

Fattigdomen har minskat mest i huvudstaden Maputo med omgivning. Foto: Laura Torvinen.

I studien granskas fattigdom både utifrån konsumtion, enligt det multidimensionella fattigdomsindexet och med tanke på välfärd. Den första mätaren mäter i främsta hand befolkningens livsmedelskonsumtion, och den andra människors tillgång till grundläggande undervisning, hälso- och sjukvård, vatten och sanitet samt tillgången till konsumtionsvaror.

Fattigdomen minskar

Enligt studien har den relativa andelen personer som lever i extrem fattigdom minskat både om man ser till konsumtionen och till det multidimensionella fattigdomsindexet jämfört med resultaten av den förra fattigdomsstudien 2008–2009. På basis av konsumtionen är den relativa andelen som lever i extrem fattigdom fortfarande över 46 procent. Åren 2008–2009 var andelen närmare 52 procent.

Utvecklingen har varit bäst i provinsen kring Maputo: andelen personer som lever i extrem fattigdom har minskat betydligt, från 55,9 till 18,9 procent. Också i själva huvudstaden har utvecklingen varit positiv.

Befolkningen växer snabbt i Moçambique, med kring 2,8 procent under 2010–2015. Av den anledningen har antalet personer som lever under den nationella fattigdomsgränsen (30MT/dag = 0,75 euro/dag 2014) vuxit under den granskade perioden. Nu lever 11,8 miljoner människor under den nationella fattigdomsgränsen. Jämfört med resultaten av den första fattigdomsstudien (1996–1997) har antalet fattiga förblivit det sammasamtidigt som befolkningen vuxit med cirka 50 procent.

Vid brunnen i en by i distriktet Nicoadala. Foto: Jaakko Jakkila.

Ojämlikheten växer

Det mest oroväckande forskningsresultatet är att ojämlikheten mellan stad och landsbygd och mellan olika provinser växer. Ojämlikheten har vuxit i allt snabbare takt under de senaste fem åren. Ginikoefficienten som mäter ojämlikhet på en skala från noll till ett (0=total jämlikhet, 1=total ojämlikhet) har stigit från 0,40 till 0,47.

I provinsen Niassa i norr har de fattiga människornas relativa andel av hela provinsens befolkning nästan fördubblats, från 33 procent till 60,6 procent.

Rapportens främsta budskap till landets beslutsfattare är att det krävs konsekventa åtgärder för att förbättra levnadsförhållandena för de fattiga på landsbygden och de som lever inom den informella ekonomin, för att avskaffa den extrema fattigdomen. Det behövs investeringar i jordbrukssektorn och särskilt stöd till de småbrukare som är självhushållande.

Investeringar i utbildning och sysselsättning

Inom den informella sektorn, som sysselsätter en allt större mängd ungdomar som kommer in på arbetsmarknaden, är produktiviteten låg. De människor som skaffar sitt uppehälle inom den informella sektorn är ytterst sårbara för olika yttre faktorer och de har mycket dåliga möjligheter att ta sig ur den extrema fattigdomen. Investeringar för att förbättra sysselsättning, produktivitet och utbildning är absolut nödvändiga.

Särskilt småbrukare som är självhushållande behöver stöd. Foto: Jaakko Jakkila.

I samband med att studiens resultat offentliggjorts deltog representanter för Moçambiques finansministerium, Eduardo Mondlane-universitetet, organisationen OXFAM, Världsbanken och FN:s forsningsinstitut WIDER i en paneldiskussion. Alla delade oron för den ökade ojämlikheten i landet. Under diskussionen ställdes frågan om landets regering verkligen är beredd att dra slutsatser utifrån fattigdomsstudien och ta tag i de problem som den lyfter fram. I publikens anföranden framhölls behovet av att förbättra befolkningens kunskap om vilken offentlig service de har rätt till.

Finland stöder det moçambikiska finansministeriets forskningsenhet med medel för utvecklingssamarbete. Forskningsenheten ansvarade för att analysera materialet och sammanställa rapporten i samarbete med WIDER-institutet och forskare vid Eduardo Mondlane-universitetet.

Laura Torvinen

Skribenten är Finlands ambassadör i Moçambique