Att arbeta i handelspolitikens absoluta centrum
Kazakstans långa väg mot medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO) är ett stort steg för landet. Anslutningsprocessen var speciell också för Finland, som varit ordförandeland i 20 år. Utrikesrådet Vesa Himanen, långvarig ordförande för WTO-anslutningen, berättar hur det är att arbeta i en global organisation, och vad allt det har inneburit.
"Jag utsågs till uppdraget när jag hade tillträtt som Finlands ständiga representant i Genève 2003. Redan tidigare hade jag under sex års tid verkat som ledare inom WTO-sektorn vid representationen. De två tidigare ordförandena, Björn Ekblom och Pekka Huhtaniemi, var mina föregångare på ambassadörsposten, men uppdraget var inte på något vis vikt för oss. Min handelspolitiska erfarenhet var säkerligen det som vägde tyngst i valet" berättar Vesa Himanen.
Det är nuförtiden ovanligt att man i ministeriet specialiserar sig inom ett visst fackområde. Enligt Himanen är det också för ett litet land till fördel att kunna erbjuda specialiserade experter inom vissa branscher, även om s.k. allmän diplomati är den rådande riktningen.
"Jag är glad över att jag fått specialisera mig på multilateral handelpolitik i så här hög utsträckning och även fått verka som ordförande inte bara för Kazakstangruppen utan också för WTO:s varuhandelsråd och granskningsorgan. Konkurrensen om de olika ordförandeskapen är hård mellan EU-länderna, och för att klara sig krävs kompetens. Detta framhävs i Världshandelsorganisationen, där en del av ländernas representanter inte kommer från utrikesförvaltningen, utan från det ekonomiska fältet", förklarar Himanen.
Finland har ledaransvar
Finland blev som färsk EU-medlem år 1996 ordförandeland för Kazakstans WTO-anslutning. Himanen utsågs för andra gången till uppdraget år 2012, efter att han återvänt från posten som ambassadör i Warszawa. Den andra gången var valet mycket mer komplicerat än den första gången, eftersom man följde principen att ordförandena för WTO-organen ska utses bland de representanter som finns på plats. I detta fall vägde Kazakstans önskemål in: de ville i slutskedet av processen ha en person som de kände till.
"Utan erfarenhet hade jag inte haft någon som helst chans att få uppdraget", framhåller Himanen.
Medlemskapet i WTO är av stor betydelse för Kazakstan, nästan lika viktigt som EU-medlemskapet är för oss, jämför Himanen.
"I arbetet deltog flera ministrar, representanter för ministeriernas ledning och sakkunniga från olika håll. Den stora skaran påverkare fick intrycket att den för dem viktiga processen uttryckligen leddes av finländare. Kazakstan har stor potential och det är fint att Finland har blivit känt där också via det här arbetet. Det bör man absolut ta vara på."
Periodiskt arbete
I en internationell anslutningsprocess är arbetets karaktär enligt Himanen i hög grad beroende av framstegen och bakslagen i överläggningarna. Även i slutet av Kazakstanprocessen var läget sådant att många trodde att beslutet skulle skjutas långt på framtiden.
"Det är ibland långa uppehåll då landet ska utföra arbete på hemmaplan, t.ex. i form av beredning av lagstiftning och beslut. Tekniskt stöd som ordförande fick jag från WTO-sekretariatet, som har mycket kompetent personal. Jag stod i tät kontakt med sekretariatet, och strävan var att sköta förberedelserna och ordförandens framställningar så att jag endast behövde närvara när det var möten. Ministeriet gav mig mycket goda förutsättningar och premisser att sköta uppdraget."
Den mest utmanande biten i ordförandeskapet och processledningen var att förhandlingarna var omfattande och svåra att förutse. Endast före det högtidliga avslutande mötet, i vilket också president Nazarbayev och utrikesminister Idrissov deltog, var Himanen säker på att mötet skulle förflyta problemfritt.
Enligt Himanen måste ordföranden förstå vad som sägs och debatteras, för i avtalen går man ofta djupt in på tekniska detaljer, och det går inte att leda sakfrågor om man inte samtidigt förstår kontexten. Det geopolitiska läget ledde för sin del också till en viss fördröjning.
Behov av effektivare strategisk planering
Kazakstans WTO-medlemskap, som godkändes i juli, var en fin upplevelse för Himanen, som snart avslutar sin karriär vid utrikesministeriet.
"Det var trevligt att i slutskedet av karriären arbeta för en fråga där jag kom i kontakt med så gott som allt som jag arbetat med under min tid vid ministeriet. Den handelspolitiska offentligheten i Genève var förstås en riktig godbit för en finsk kille", tillägger Himanen.
Som enskilt EU-medlemsland är det inte så lätt för Finland att påverka EU:s gemensamma handelspolitik. Sättet att reagera och tilliten till att EU-kommissionen sköter de operativa frågorna är något som haft en passiviserande inverkan. Det är svårt att sätta sig in i frågorna när man själv inte på operativt plan är med vid förhandlingarna. Mycket kan dock göras för att internationalisera och främja exporten. Nu är det mera snack än verkstad. Man bör kunna allokera resurserna rätt och flexibelt: också med små insatser kan man få mycket till stånd, om tajmningen är den rätta.
"Kazakstan är ett litet exempel på Team Finland-arbete som inte har kostat oss något alls, men som har inneburit stora imagefördelar. På allmänt plan är jag orolig över den bristfälliga strategiska planeringen i detta arbete. Iran är ett exempel på sådan prognostisering där många andra har varit snabbare än vi varit."
"Så här som 'mannen i ledet' känns det som om vi verkligen behöver en effektiv styrgrupp på hög nivå som sammanträder regelbundet, som sätter hjulen i rullning och som ger riktlinjer för det operativa arbetet. För att upprepa vad en viss känd och inflytelserik ekonomisk expert konstaterade häromsistens: Team Finland är bra, men Team in Finland är ett problem."