Christine Schildt: Grekland i mitt hjärta
Detta år jubileras 100 år av diplomatiska relationer mellan Finland och Grekland och vi har bett några prominenta människor i det här hänseendet att uttrycka sina erfarenheter och känslor mellan länderna. Mot slutet av året presenterar vi Christine Schildt, som tillsammans med sin bortgångna man Göran Schildt seglade runtom i Grekland tills de hamnade på lilla Leros ön.
Första gången jag kom till Grekland var år 1963, och sedan det datumet har jag vistats hela mitt fullvuxna liv dels i Finland och Grekland. Orsaken varför jag kom var segling med ketchen "Daphne" och Göran Schildt. År 1965 gjorde vi en längre segling runt Svarta Havet, sedan dess seglade vi till alla grekiska öar, ända fram till år 1984 då "Daphne" övergick till nya seglarentusiaster.
Det Grekland i början av 1960-talet fram till 1970-talet var ett Grekland som inte finns mera. Jag är lycklig att jag fick uppleva denna tidsperiod, då Syntagma var en pulserande stad med angenäma, lugna promenader i innerstan.
Seglingen och havet var det som band oss, Göran och jag, samman, och i ett tidigt skede bestämde vi att ett "litet" hus på en av öarna skulle vara idealiskt, med tanke på de långa vår- och höstseglingarna, från och till Italien-Grekland vice versa. "Daphne" skulle ha sin vinterhamn och huset ge en plats för arbete under vintern, men framförallt en lugn plats för Görans författarskap.
Från Svarta Havet 1965 kom vi seglande till Leros för att byta besättning. Inseglingen till Agia Marina, var den avgörande stunden, vi insåg båda två att här vill vi ge "Daphne" och oss en lugn plats. Så blev det och vi lyckades köpa ett "gammalt" hus och året därpå började renoveringen, som tagit år av kärt arbete och framförallt kommit lerosborna nära. Vi var främlingar men en stark hemkänsla började växa, och består till dags datum.
Göran kunde arbeta med sitt författarskap och jag var fullt sysselsatt med de praktiska arbetena. Allt, de första åren gjordes för hand, vatten bars från brunnar till hemmen, inga tvättmaskiner fanns, kläder sydde husets kvinnor, virkning och broderier var kvällens sysselsättning för flickorna. På ön fanns endast tre taxibilar och behövde man transport av tyngre föremål såsom cement eller kalk till husen, fick man vända sig till öns enda transport möjlighet ÅSNESTATIONEN.
Grekland har spelat en avgörande roll i vårt liv. Här har vi rotat oss och här fann vi lyckan att vara en av grekerna. Det har naturligtvis inte enbart varit en "dans" på rosor, men vad binder människor samman om inte glädje och sorg.
Vår Stiftelse i Finland “Christine och Göran Schildts Stiftelse” har varit ett livsavgörande arbete med ändamålet att stärka kulturkontakter mellan Finland och Grekland. Det har varit ett gott samarbete med skolutbyten, grekiska musik och dans, föreläsningar, olika gruppresor mellan länderna, där vårt hem Villa Kolkis på Leros varit och är samlingspunkten.
För 10 år sedan, direkt efter Görans bortgång, grundade några lerosbor Göran Schildt Memory Regatta, som nu seglas varje år i september, under tre dagar till närbelägna öar, av 20 - 25 segelbåtar från hela Europa.
Stiftelsens syfte är att sammanföra människor och utbyta tankar och glädjas tillsammans av kultur och segling på Medelhavet.
Efter Görans bortgång 2009 har jag försökt gå i de spår och tankar som vi tillsammans arbetade för. Ett stort stöd i svåra beslut har vi alltid tacksamt fått av Finska Ambassaden och den positiva personalen.
Med denna lilla "skrift" har jag försökt återgå till tankar för ett halvt sekel sedan, såsom jag upplevt Grekland nu och då.
Christine Schildt
Bilder: © Christine och Göran Schildts stilftelse
Mera information:
Villa Schildt(Länk till en annan webbplats.) (Öppnar nytt fönster)
Göran Schildt (wikipedia)(Länk till en annan webbplats.) (Öppnar nytt fönster)