EU-länderna godkände reformfördraget
EU:s stats- och regeringschefer, som sammanträdde i oktober i Lissabon, har godkänt EU:s reformfördrag. Reformfördraget befäster på många sätt unionens principer om demokrati, öppenhet och god förvaltning. Fördraget förenklar och förtydligar många av unionens komplicerade förfaranden och grunddrag. Institutionernas roller, uppgifter och sammansättningar ändras så att de svarar mot de utmaningar en utvidgad union ställer. Finland är tillfreds med lösningen och hoppas att alla medlemsländerna ratificerar fördraget före utgången av år 2008.
Genom det nya fördraget får unionen status som juridisk person som bl.a. har möjlighet att ansluta sig till internationella avtal. Finland har ansett att denna reform är viktig. I praktiken ersätter den nya unionen Europeiska gemenskaperna och Europeiska unionen, och förenklar på så sätt unionens grundstruktur.
Befogenhetsfördelningen mellan unionen och dess medlemsstater blir klarare. Grundprincipen för befogenhetsfördelningen är att EU verkar inom ramen för de befogenheter som medlemsstaterna tilldelat unionen, och att de befogenheter som inte tilldelats unionen tillhör medlemsstaterna. I reformfördraget kommer den här principen om s.k. överförande av befogenheter att göras klarare. De egentliga ändringarna av innehållet i befogenhetsfördelningen är relativt små. De viktigaste ändringarna gäller utrikes- och säkerhetspolitiken samt rättsliga och inrikes frågor.
Det polisiära och straffrättsliga samarbetet, som hör till den s.k. tredje pelaren, och därigenom till det samarbete som sker mellan de olika regeringarna, överförs till unionens allmänna rättsliga referensram. I fråga om dessa kommer man att tillämpa unionens allmänna beslutsförfarande och rättsaktstyper samt institutionernas befogenheter. Finland har ansett att denna reform är en av fördragets viktigaste reformer.
Unionens lagstiftningsarbete förenklas, och det så kallade ordinarie lagstiftningsförfarandet, som motsvarar det nuvarande medbeslutandeförfarandet kommer att tillämpas som huvudregel. Lagarna ska godkännas på förslag av Europeiska kommissionen, och rådet med företrädare för medlemsstaternas regeringar och Europeiska parlamentet är likvärdiga lagstiftare. Det här innebär att Europaparlamentets ställning som unionens lagstiftare förstärks. Enligt huvudregeln fattar rådet sina beslut med kvalificerad majoritet. Reformen gör unionens beslutsfattande betydligt klarare.
Ett av Finlands centrala mål i reformen av grundfördragen har varit unionens förmåga att effektivare fatta beslut, och detta förverkligas genom reformfördraget. Samtidigt ökar de av rådets beslut som fattas med kvalificerad majoritet avsevärt. Kravet på enighet bibehålls på vissa områden, t.ex. inom beskattningen.
Med tanke på medborgarnas rättssäkerhet är det faktum att unionens stadga om de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande den mest betydande reformen. Det här är också enligt Finland syn en central reform. Stadgan om de grundläggande rättigheterna innehåller de grundläggande rättigheter som EG-domstolen erkänt i sin rättspraxis, och stadgan binder unionens institutioner och medlemsländernas myndigheter då dessa tillämpar unionens rätt. I praktiken kan unionens medborgare åberopa stadgan i domstol i de fall då ärendet har samband med unionens lagstiftning. Man har kommit överens om undantagsarrangemang enligt vilka bestämmelserna i stadgan om de grundläggande rättigheterna inte tillämpas på de nationella myndigheternas verksamhet i Storbritannien och Polen. Genom reformfördraget förverkligas en långvarig målsättning för Finland, dvs. att EU ansluter sig till Europeiska människorättskonventionen.
Genom det nya fördraget blir Europeiska rådet, som består av EU:s stats- och regeringschefer, och som bestämmer om de stora riktlinjerna för unionens verksamhet, officiellt en av unionens institutioner. Europeiska rådet får en permanent ordförande, en s.k. president, som väljs för två och ett halvt år i sänder.
Den viktigaste reformen i fråga om rådet är övergången till beslutsfattande med en s.k.dubbel majoritet, som med tanke på beslutsfattandet är ett mera åskådligt och effektivt system än det nuvarande. Då rådet fattar beslut på sådana områden där kvalificerad majoritet ska tillämpas krävs det en kvalificerad majoritet som motsvarar 55 % av medlemsstaterna och att dessa stater representerar 65 % av unionens befolkning. Stater av Finlands storlek bibehåller proportionellt sett sin betydelse. De nya röstningsreglerna senareläggs och tas i bruk år 2014. Efter detta har medlemsländerna rätt att begära att de nuvarande reglerna tillämpas under en övergångsperiod fram till våren 2017.
Ordförandeskapet i rådet bibehålls som det är nu, dvs. varje medlemsstat sköter ordförandeskapet i tur och ordning under sex månader.
Europaparlamentets inflytande särskilt som lagstiftare ökar, men även som utövare av budgetmakten. Det maximala antalet ledamöter i parlamentet kommer i fortsättningen att vara 750 och talmannen. Varje medlemsstat har som minst 6 och högst 96 platser. Platserna fördelas mellan medlemsstaterna i proportion till folkmängden, dock enligt sjunkande proportionalitet. Stora medlemsstater kommer att få färre ledamöter i relation till befolkningsmängden an små medlemsstater. I fortsättningen är det Europeiska rådet, i ställer för regeringskonferensen, som bestämmer om Europaparlamentets sammansättning.
I enlighet med vad som godkändes år 2000 i Niceavtalet har Finland i fortsättningen 13 mandat i Europaparlamentet, jämfört med nuvarande 14 mandat. Minskningen beror på övergångsarrangemang i anslutning till unionens utvidgning under perioden 2004 – 2009.
Från och med år 2014 ändras Europeiska kommissionens sammansättning så att antalet medlemmar i kommissionen minskas till två tredjedelar av antalet medlemsstater. Beslutet försvagar inte de små medlemsstaternas ställning eftersom ledamöterna i kommissionen utses enligt ett jämlikt rotationssystem mellan medlemsstaterna oberoende av staternas storlek.
Den viktigaste helt nya institutionen, eller rättare sagt befattningen, är EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som ansvarar för unionens yttre förbindelser och företräder unionen på den internationella arenan. Den höge representanten kommer att arbeta både vid kommissionen och i rådet, eftersom båda har en roll inom området för unionens yttre förbindelser. Reformens syfte är att i enlighet med Finlands mål förenhetliga och förstärka unionens yttre verksamhet.
Den viktigaste reformen för de nationella parlamenten är uppdraget att övervaka att subsidiaritetsprincipen genomförs. Med subsidiarietsprincipen avses att besluten fattas på rätt nivå och så nära medborgarna som möjligt. Om parlamenten motsätter sig ett förslag till en rättsakt med enkel majoritet omprövar kommissionen sitt förslag. Om kommissionen beslutar stå fast vid sitt förslag, ska den motivera detta. Om 55 % av medlemsstaterna, eller Europaparlamentet med enkel majoritet anser att förslaget inte respekterar subsidiaritetsprincipen, avslutas behandlingen av förslaget. Eftersom riksdagen i Finland deltar i beslutsfattandet kring EU-ärenden även annars, har man ansett att denna ändring främst kompletterar redan befintliga arrangemang, som grundar sig på Finlands grundlag.
Man har också strävat efter att förbättra förutsättningarna för en deltagande demokrati. Som en ny metod att påverka har man till reformfördraget fogat ett medborgarinitiativ. Förutsättningen är att minst en miljon medborgare från de olika medlemsstaterna undertecknar initiativet.
Öppenheten i unionens beslutsfattande och principen om god förvaltning framhävs i föredraget i enlighet med Finlands långsiktiga mål. Detta sker genom att bl.a. institutionernas och ämbetsverkens skyldighet att ge upplysningar och informera om sin verksamhet utvidgas. Öppenheten i lagstiftningsarbetet ökar särskilt i rådets verksamhet. När rådet fungerar som lagstiftare är mötena öppna.
Efter att ett politiskt samförstånd nåtts i Lissabon granskas reformfördragets olika språkversioner. Avsikten är att fördraget undertecknas i december 2007. Efter detta ska fördraget antas av samtliga medlemsstater i enlighet med ländernas egna konstitutionella rättsliga bestämmelser. En del av medlemsstaterna kommer att ordna en folkomröstning om fördraget. Fördraget träder i kraft när alla medlemsländer har ratificerat det.
Meddelande från statsrådets kansli(Länk till en annan webbplats.) (Öppnar nytt fönster)