Fulla poäng till Echa
Europeiska kemikaliemyndigheten Echa fyllde tio år i juni. Jubilaren firade hemma hos sig i det tjusiga huset på Annegatan i Helsingfors mittemot den grönskande Gamla kyrkoparken. Gratulanterna var många: gamla bekanta, pappor och mammor, faddrar och vänner, vi som var med under myndighetens tångförlossning och som senare arbetat i dess förvaltningsorgan, statsrådet under statsminister Juha Sipiläs ledning, en del av ledningen i Helsingfors stad, kommissionärer och ministrar.
Må Silvio föra det han vill till Parma
Såsom många kommer ihåg etablerades kemikaliemyndigheten i Helsingfors efter en komplicerad process. Vid millennieskiftet föreslog kommissionen att tio nya myndigheter ska inrättas. Finland gick in för att aspirera på livsmedelsmyndigheten; etableringen hade varit aktuell redan under ett antal år, från det att BSE-krisen bröt ut. Finland hade många goda grunder för att lägga vantarna på uttryckligen livsmedelsmyndigheten, och så tänkte också merparten av de övriga medlemsländerna. Endast den italienska regeringen ansåg att det är omöjligt att förlägga myndigheten till Finland och att den passar utmärkt i Parma – skinkans och ostens sköte. Ett tag kom statsministrarna Lipponen och Berlusconi redan överens om frågan, men efter att ha sovit på saken tog Berlusconi tillbaka sina ord.
En kort frusen konflikt inträdde; ett medlemsland understödde Parma och de övriga medlemsländerna Helsingfors. Den nya statsministern Matti Vanhanen, som inte hade låst sig till frågan om livsmedelsmyndigheten på samma sätt, ville bli kvitt problemet.
I slutet av hösten 2003 gav han i uppgift att kartlägga de olika myndighetsalternativen under antagandet att Finland inte får livsmedelsmyndigheten. Det fanns ännu drygt ett halvt dussin myndigheter att välja mellan; för en del hade sätet redan tänkts ut. Utifrån kampanjen om livsmedelsmyndigheten utvecklade jag en utvärderingsram för att ranka de olika alternativen. De fyra finalisterna blev smittskyddsmyndigheten, myndigheten för grundläggande rättigheter, informationssäkerhetsmyndigheten och kemikaliemyndigheten.
Eftersom kemikaliemyndigheten hade potential att växa till en stor och betydande myndighet och dessutom var av väsentligt industripolitiskt intresse för Finland, stannade vi för att föreslå denna som vår statsministers spelkort på toppmötet. Om inte alla hade känt till Italiens förödmjukande uppförande gentemot Finland, skulle Finland knappast ha haft några möjligheter att göra anspråk på en av de största myndigheterna. Genom vårt sakliga uppträdande hade vi dock plockat sympatipoäng så att det fanns en vilja att ge efter för Vanhanens krav. Många skulle ha velat ha kemikaliemyndigheten, däribland starka industristäder i viktiga medlemsländer.
Djärvt drag gav rekordresultat
Vi siktade på en stor fångst i vatten som var fulla med grund. Det var inte alls säkert att myndigheten skulle etableras trots att den fanns med på kommissionens lista. Allt berodde på om den bakomliggande lagstiftningen skulle hinna bli färdig och godkänd. Industrin och därmed många medlemsländer ställde sig mycket skeptiska till Reach-förordningens nytta. Lobbyingen för att fälla Reach gick på högvarv. Reach-förordningens slutfaser inföll under Finlands ordförandeskap, och Finland lyckades sent omsider få den att gå igenom.
Vanhanens regering ville att kemikaliemyndigheten skulle bli en framgångshistoria; man ville visa att Finland är en föredömlig värd, och Finland utnyttjar verkligen den nya myndigheten till fullo. Statssekreterare Risto Volanen hade en avgörande roll i detta. Han såg genast vilka följdverkningar myndigheten kan ge: varje år för den med sig tusentals mötesresenärer till Helsingfors, den lockar till att ordna internationella branschkonferenser i staden och den sprider ett gott budskap om Finland över hela Europa i och med att personalen trivs och besökarna tas väl om hand. Volanen skisserade upp att Europa i och med Reach intar en ledande roll i branschen: det är Europa som fastställer standarderna och målen i kemikaliebranschen, och den övriga världen anpassar sig till det.
Redan innan Reach-förordningen godkändes började Finland konkret förbereda myndighetsetableringen. Det var fråga om risktagning. Jag utnämndes till statsrådets expeditionsvakt med befattningen som bisyssla, dvs. att verka som statsrådets kontaktperson gentemot kommissionen, Helsingfors stad, näringslivet och andra aktörer i alla frågor som gällde etableringen av myndigheten.
Den första och största uppgiften var att hitta lokaler för myndigheten. Vik var ett alternativ men inte längre en lika naturlig plats som för livsmedelsmyndigheten. Med hjälp av en konsult kartlade vi utbudet och plockade ut tio alternativ som vi synade i sömmarna tillsammans med kommissionen. Fastigheten vid Annegatan, som sedan valdes ut, kom med i tävlingen först på sluttampen när försäkringsbolaget Varma beslöt att flytta till Gräsviken.
Annat som det i förberedelsefasen gällde att sköta var att locka personal till Helsingfors. Vi framställde en broschyr för potentiella medarbetare vid myndigheten och en video om Helsingfors. I samråd med staden etablerade vi en infodisk, och på olika EU-tillställningar presenterade vi Echa:s nya hem. Vi marknadsförde serviceutbudet, fritidsmöjligheterna, tryggheten, trafikförbindelserna, naturen och livskvaliteten i Helsingfors. Helsingfors stad satsade på bostadsfrågor och lejde en hyresförmedlingsfirma som de myndighetsanställda kunde anlita gratis. Vi grundade Europeiska skolan i Helsingfors, till en början helt med nationella medel och på nationella villkor. Först senare anslöt sig skolan till systemet med Europaskolor. Komplicerade frågor som skulle klarläggas var även bland annat tull- och momsfrågor, olika privilegier för de anställda osv.
Nöjt folk
En förutfattad mening var att ingen vill komma till det avlägsna, mörka och kalla Finland. Många lät också bli att komma, men Echa har inte haft annorlunda problem att hitta kunniga medarbetare än andra myndigheter. Och de som har kommit trivs i genomsnitt bättre än hos knappast någon annan myndighet. De som kom värdesätter tryggheten i staden, hobbymöjligheterna för barnen, närheten till naturen, snyggheten och över huvud taget att allt fungerar som sig bör.
Enhetschef Geert Dancet, som från kommissionens sida ledde det team som förberedde myndigheten, blev först tillförordnad verkställande direktör och sedan verkställande direktör för två femårsperioder. I slutet av året lämnar han myndigheten med tillförsikt. Dancets team var ett unikt fenomen i EU-världen: dess entusiasm och nyskapande dynamik var påtaglig – teamet upplevde sig verkligen skapa något absolut nytt. Något man också lyckades med.
I EU-kretsar finns ingen likadan framgångshistoria som kemikaliemyndigheten. Under årens lopp har den hållit alla tidtabeller. Den har vuxit snabbt men ändå kontrollerat till en av de största myndigheterna och genom sitt kunniga arbete på ett häpnadsväckande sätt vunnit förtroende hos industrin i branschen och intagit en global ledarroll. På Annegatan arbetar över 600 tjänstemän från alla medlemsländer och mest förstås finländare.
Vad gör Echa egentligen? Echa utvärderar och registrerar alla kemikalier som industrin använder, beviljar användningstillstånd och ger utlåtanden om kemikaliers säkerhet. På så sätt bygger Echa upp en värld som är säkrare för människors och djurs hälsa samt miljön. Myndigheten har även tagit fram utvärderings- och testsystem genom vilka exempelvis djurförsöken kan minskas väsenligt. Genom att skapa ett fungerande standardsystem stärker Echa industrins förutsättningar och stöder sålunda vår industris konkurrenskraft. Echa är en betydande faktor när EU skisserar upp exempelvis de framtida riktlinjerna för cirkulär ekonomi och avfallsfrågor eller när man mer vittgående genomför FN:s målsättningar för en hållbar utveckling.
Vi ser fram emot följande årsfester!
Jyri Ollila
Jyri Ollila, som är specialsakkunnig vid EUE, arbetade vid statsrådets EU-sekretariat under 2000-talets första decennium.