Nyheter, 10.2.2010

Utrikesminister Stubb: Afrika ska betraktas på ett mer övergripande sätt

Afrikas strategiska betydelse ökar konstant. Afrika ska inte enbart betraktas ur en utvecklingspolitisk synvinkel, utan också utifrån övergripande säkerhet och handel, betonade utrikesminister Alexander Stubb då han offentliggjorde riktlinjen ”Afrika i Finlands utrikespolitik” på måndag morgon. Riksdagsledamot Pekka Haavisto, som är utrikesministerns särskilde representant för kriser i Afrika, kommenterade riktlinjen tillsammans med Stubb.

Utrikesminister Stubb inledde med att konstatera att Afrikas strategiska betydelse ökat under de senaste åren. Frågor som rör Afrika står konstant på dagordningen i FN:s säkerhetsråd, EU och gruppen G8. Det mångsidiga samarbetet står inför många utmaningar. Afrika är fortfarande den fattigaste världsdelen, även om utvecklingen gått i rätt riktning. Regionen drabbas av fler kriser och konflikter än någon annan del av världen. Afrika är Europas grannkontinent. Dess problem återspeglas direkt i den europeiska säkerheten och välfärden till exempel genom olaglig invandring, terrorsim och bräckliga stater.

Å andra sidan erbjuder Afrika många möjligheter. Länder med växande ekonomisk styrka, såsom Kina och Indien, har insett detta och ökar sitt bistånd och sina investeringar i Afrika. Dessutom deltar Afrika alltmer i lösningen av globala problem.

Finland strävar efter att betrakta Afrika på ett mer övergripande sätt. Den aktuella riktlinjen behandlar de finländska målen och verksamhetsformerna när det gäller Afrika utifrån alla utrikespolitiska sektorer. Säkerhet och utveckling är tätt förknippade. Den finländska Afrikapolitiken har traditionellt fokuserat på utvecklingssamarbete. Utvecklingspolitiken och -samarbetet spelar även i fortsättningen en central roll. Ändå är det dags att också Finland fäster större vikt vid frågor som rör fred och säkerhet i Afrika. Den aktuella riktlinjen fokuserar särskilt på detta.

Utrikesministern avslutade sitt anförande med att sammanfatta riktlinjens slutsatser i sex punkter. Vi måste fortsättningsvis aktivt främja fred. Krishanteringen ska ses som en övergripande utmaning. Också fredsmäklingen behöver intensivare satsningar. Finansieringen ska göras mer flexibel i alla operationer. EU:s Afrikaagenda ska omfatta ett övergripande perspektiv som beaktar inte bara utvecklingspolitiska frågor utan även frågor som rör fred och säkerhet. Syftet är, när allt kommer omkring, att införliva demokrati, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter överallt i de afrikanska samhällena.

Finland och de nordiska länderna har goda förutsättningar för arbetet då vi redan har rykte om oss att vara en pålitlig expert i fredsbevarande- och fredsmäklaruppdrag och då vi inte har någon kolonialhistoria som belastning.

Riksdagsledamot Pekka Haavisto inledde sitt anförande med att beskriva de tre skedena i den afrikanska ekonomiska historien. Det första var kolonialtiden, det andra den nya indelningen i öst och väst under kalla kriget och det tredje det ökande asiatiska inflytandet. Enligt Haavisto är ekonomin i flera afrikanska länder redan nu klart mer beroende av den ekonomiska utvecklingen i Kina än av den i Europa.

När det gäller fredsbevarande är också många afrikanska länder själva experter. Afrikanska unionen har lyckats leda förhandlingsprocesser mellan sina 54 medlemsländer och samtidigt lyfta vissa stater, såsom Ghana, till internationell nivå när det gäller fredsbevarande. Haavisto påpekade att Afrika är en global aktör även på andra nivåer och forum. De afrikanska länderna spelar en stor roll och har ett stort inflytande inom gruppen G77, vilket gick att konstatera under klimatmötet i Köpenhamn i december. EU borde därför se Afrika som en allt viktigare förhandlingspartner.