Europeiska människorättsdomstolens avgörande i ett ärende om rättegångs längd

Pressmeddelande 181/2006
13.6.2006

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i dag i ett avgörande om en rättegångs längd fastställt att den nationella rättsprocessen beträffande den ändringssökande inte hade genomförts inom skälig tid i enlighet med artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ansåg att det var fråga om ett något komplicerat ärende gällande ekonomiska brott.

Förundersökningen varade cirka tre år. Förundersökningsmaterialet omfattade cirka 5 000 sidor. Förundersökningen omfattade även material som skaffats från utlandet och bevisning utomlands. Fallet innehöll 50 åtal och 160 olika åtalspunkter. De åtalade var 33 till antalet.

Tingsrätten behandlade ärendet i fem år, hovrätten i ett år och åtta månader och högsta domstolen i cirka sex månader.

Tingsrätten dömde den ändringssökande till villkorligt fängelsestraff på ett år och 10 månader. Hovrätten förlängde straffet till fyra och ett halvt år ovillkorligt fängelse. Högsta domstolen beviljade inte besvärstillstånd.

Hela processen från förundersökningen till högsta domstolens beslut varade sammanlagt över tio år.

Även om hovrätten konstaterade att den beaktat rättegångens längd som en omständighet som förkortar straffet och det systematiska brottet som en försvårande omständighet, ansåg människorättsdomstolen att det av hovrättens formulering av domen inte framgick hur stor minskningen egentligen varit med anledning av rättegångens längd. Den ändringssökande hade inte fått en uttrycklig och mätbar gottgörelse för den påstådda överträdelsen i fråga om rättegångens längd, och den ändringssökande kunde därmed anse sig vara ett "offer" för kränkningen som avses i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Människorättsdomstolen konstaterade att det inledande skedet och behandlingen i tingsrätten tog mest tid i anspråk. Den ansåg att de 68 muntliga förhandlingsdagarna i tingsrätten under fem års tid inte utgjorde en kontinuerlig domstolsverksamhet och att de inte heller med beaktande av fallets svårighetsgrad kan motivera den totala behandlingstiden.

Eftersom det av hovrättens dom inte klart framgick något avdrag på grund av rättegångens längd, och då den ändringssökande inte hade tillgång till något annat rättsmedel i denna fråga, hade även artikel 13 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna enligt människorättsdomstolen överträtts.

Domstolen ålade finska staten att betala den ändringssökande 5 000 euro i ersättning för immateriell skada.

Närmare upplysningar: chefen för människorättsdomstolsärenden Arto Kosonen, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden, tfn 09 1605 5729