Intervju med den nya ambassadören Valtteri Hirvonen

Valtteri Hirvonen tillträdde tjänsten som Finlands ambassadör i Schweiz och Liechtenstein 1.9.2021. Representationens praktikanter Emilia Mehtonen och Jaakko Havela intervjuade den nya ambassadören om hans livsskeden och förväntningar inför de kommande fyra åren.

Vem är du, varifrån är du?

Jag heter Valtteri Hirvonen och kommer från Norra Karelen, fast jag är född i Nyslott.

 

Hur har din karriärväg varit?

Min karriärväg har som helhet varit väldigt mångsidig: jag började arbeta vid Utrikesministeriet år 1988, visserligen arbetade jag redan på samma plats som praktikant föregående sommar. På Utrikesministeriet har jag arbetat på fem olika avdelningar, min senaste position innan jag kom hit var som enhetschef för ministeriets arbetshälsoenhet. Utomlands har jag varit på posteringar i Canberra, Mexico, Warszawa och Tokyo, såväl som i Pjongjang. Bern är därmed min sjunde stationering utomlands och min andra ambassadörspost. Jag har alltså inte specialiserat mig på något under min karriär, utan varit mer av en generalist. Jag skulle inte byta bort en enda dag av min karriär! Så pass omväxlande och intressant har den i sin helhet varit.

 

Hur var det att arbeta i Pjongjang

Det var en enastående möjlighet att se ett land som är nästan fullständigt avskilt från resten av världen. Det nordkoreanska kontoret var en slags filial till Finlands ambassad i Peking och jag var dess enda arbetstagare. I egenskap av Finlands diplomatiska representant fick jag också tillträde till den käre ledaren.

Arbetet där var på många sätt exceptionellt, för det var också min första stationering utomlands för mig som 26-åring. Jag fick aldrig särskilt specifika anvisningar gällande min uppgift; Finlands dåvarande ambassadör i Peking sa bara att gör så, som du själv anser vara bäst! Någon scoutjamboree var min kommendering dock inte.

Vår lägenhet låg ovanför kontoret och på gården fanns också en stor trädgård och en bastubyggnad. Naturligtvis var livet i Pjongjang mycket begränsat som helhet: från rörelsebegränsningar till att ansöka om utresevisum om du ville resa ut ur landet. En gång i månaden gjordes en kurirresa till Peking, där man även införskaffade de livsmedel som man inte kunde få tag på i Nordkorea. Man vande sig dock med att leva så begränsat med tiden.

Jag är förresten den sista personen som är i Utrikesministeriets tjänst som har varit på utlandskommendering i Pjongjang. Jag representerar alltså ministeriets institutionella minne för Nordkoreas del!

 

Varifrån kommer dina goda kunskaper i det tyska språket?

Min pappa arbetade i tiderna för Finnair, och år 1965 flyttade hela familjen till München, där han fick jobb som flygbolagets regionchef. Allt som allt bode vi sex år i München, två år i Köln och sex år i Frankfurt. Jag har alltså bott i Tyskland i 14 år och gått i tyska skolor ända fram till att jag tog studenten.

 

Hur gick det att återvända till Finland efter åren i Tyskland?

Det gick ypperligt: vi återvände till Finland år -79 och efter hemkomsten gick jag i Helsingfors tyska skola i ett år och fick utöver de tyska studentpappren även de finska. Ganska snabbt efter att jag kommit tillbaka till Finland träffade jag även Katrina, som nu är min fru.

 

Vad gör du på fritiden?

Jag har två älskade hobbyn: att köra motorcykel och att odla träd. Jag fattade tycke för att köra moped redan som 15-åring, och nu för tiden äger jag flera motorcyklar.

För tio år sedan dök jag in i botanikens spännande värld och nu för tiden har jag ett eget litet arboretum vid min sommarstuga i Finland. Där växer 42 olika trädslag. Trädodlandet gör jag inte för min egen skull, utan framför allt för mina barn och barnbarn, som sedan i framtiden kan beundra en vacker skog med hög mångfald.

 

Hur har dina första två veckor i din nya tjänst varit?

Jag skulle beskriva dem som intressanta: mötena och besöken i anslutning till förra veckans Swiss Medtech Day-evenemang, som Finland deltog i som gästland, har förstås hållit mig upptagen. I övrigt har jag redan träffat många av mina kolleger och besökt det schweiziska utrikesministeriet för att presentera mig själv. Jag måste säga att mottagandet har varit väldigt bra!

Fortsättningen av sommarvädret har också varit glädjande, och Katrina och jag har redan åkt på helgresor för att bekanta oss med Emmental och Berner Oberland.

 

Hurudan bild har du av Schweiz?

En väldigt positiv sådan. Schweiz är ett modernt och demokratiskt land och en föregångare på många områden. Landet är progressivt såväl samhällelligt som tekniskt. Under hela min diplomatkarriär har jag även sett Schweiz som ett land som är förhållandevis likt Finland.

 

Vad har du för förväntningar inför de kommande fyra åren?

Jag förväntar mig att relationen utvecklas och stärks ytterligare. Jag hoppas också att jag för min del kan göra Finland mer känt i Schweiz. Detta lär knappast föra med sig desto större svårigheter, då Finland redan har en bra image i Schweiz.

På en högre nivå ser jag fram emot intensifieringen av besök mellan staterna nu när coronapandemin långsamt börjar avta. Självklart hoppas jag också att schweizarna efter coronatiden återigen hittar de resemöjligheter som Finland erbjuder.

 

Hur ser du på förhållandet mellan Finland och Schweiz? Finns det ett specifikt område där vi kan dra nytta av relationen?

Relationerna är mycket bra och jag skulle säga att Finland och Schweiz kan ha något att erbjuda varandra till exempel när det kommer till utbildning. Finska utbildningsverktyg och lösningar kan vara av intresse på den schweiziska marknaden, medan Finland å sin sida skulle kunna dra nytta av Schweiz utmärkta lärlingssystem. Digitalisering, där Finland har gedigen och omfattande expertis, skulle också kunna vara ett fruktbart område för framtida samarbete.

 

Hur är din schweizertyska?

Jag trodde att det skulle vara enklare. Under årtiondena har jag träffat flera schweizare som jag trodde talade schweizertyska, men det var vanlig tyska med schweizisk betoning! Hårt arbete väntar alltså. Schweizertyska låter dock roligt och jag har jobbat på att vänja mina öron vid det nästan dagligen, till exempel genom att titta på schweizisk tv. Mina starka tyska språkkunskaper kommer säkert också att göra det lättare för mig att anamma schweizertyskan snabbt.